Fisketafsar

Den vanligaste tafsen som används idag är förmodligen fortfarande den klassiska ståltafsen.

Ståltafsen är tillverkad genom att många tunna ståltrådar twinnas till en tjockare stålwire. Ett lekande och en hake fästs sedan i respektive ände på tafsen för att kunna låsa fast draget i ena änden och fästa linan i andra änden. Tafsens öglor som håller fast haken och lekandet fixeras sedan med crimps som kläms ihop runt de bägge wirerna.

En del tillverkare sätter en bit krympslang över crimpsen och wirens ände för att ge en bättre finish på tafsen medan andra väljer att inte göra det, det påverkare således inte tafsens funktion i den aspekten.

Ståltafsen är en väl beprövad tafs som har fungerat väl i alla år. Där finns dock en del nackdelar med ståltafsen. På en ståltafs kan det skapas en ”kink”, eller ett veck om man så vill, på den om den blivit belastad i en vinkel då tafsen exempelvis fastnat runt en tand i munnen på en fisk då du drillar in fisken. En sådan ”kink” skapar en svag punkt på tafsen och tafsen bör bytas ut.

Andra nackdelar är att dem väger relativt mycket vilket gör att dem kan påverka presentationen på draget om man fiskar med exempelvis mindre spinnare och jiggar. Sist men inte minst så är dem solida och således väl synliga i vattnet, något som kan vara en nackdel i vissa vatten.

Tafsar tillverkat av wolfram lanserades på marknaden för ett antal år sedan och blev genast ett populärt alternativ för abborre- och gösfiskare.

Den stora fördelen med en wolframtafs är nämligen att de är väldigt smidiga och följsamma tafsar samtidigt som det starka materialet gör att tafsar av wolfram kan göras i väldigt tunna dimensioner med hög brottstyrka sett till sin dimension.

Det har länge varit ett problem att en traditionell ståltafs har påverkat små drags gång i vattnet då dem är relativt tunga och inte så smidiga. Detta har lett till att många som fiskar efter abborre, gös och till viss del även ädelfiskar har valt att inte använda tafs trots att risken att en gädda hugger och biter av linan har varit relativt hög. Detta problem löser råder en wolframtafs bot på.

En annan fördel med en wolframtafs är att en tafs som fått veck eller annan deformation går att räta ut igen genom att värma upp tafsen försiktigt med exempelvis en tändare eller ett värmeljus och sedan sträcka ut den igen. 

Tafsar tillverkade av titanium har den stora fördelen att dem är otroligt stryktåliga. Det vore en överdrift att säga att en tafs av titanium aldrig går av eller skadas men det vore inte allt för långt ifrån sanningen.

Det krävs betydligt mer påverkan på en tafs av titanium än många andra material för att dessa ska skadas så pass mycket att tafsen behöver bytas ut. Titaniumtafsar blev väldigt populära i samband med att det tunga fisket med exempelvis jerkbaits efter gädda slog igenom.
Man ville då ha tafsar med hög brottstyrka som tålde att ta mycket stryk, här kom titaniumtafsen verkligen till sin rätt.  

Fluorocarbon är ett material som blivit väldigt populärt till tafsar då materialet i sig har flera bra egenskaper för att skapa bra tafsar. Det viktigaste är att en fluorocarbon tafs är väldigt nötningstålig och står emot vassa tänder och stenar på ett mycket bra sätt.

En annan viktig egenskap är dess låga vikt. Detta gör materialet väldigt uppskattat till en rad olika fiskemetoder. Vid fiske med små lätta drag vill man minimera tafsens påverkan på draget, där kommer fluorocarbonens lätta vikt väl till pass.

Även om en fluorocarbon tafs med motsvarande brottstyrka som en wolframtafs ofta är något styvare så är det ofta tillräckligt rörligt för att inte påverka betets presentation allt för mycket. Fiskar man med svävande beten så kan tyngden av en tafs ibland vara skillnaden mellan att draget svävar perfekt i vattnet eller om draget sakta sjunker mot botten, i dessa situationer är en fluorocarbon tafs helt rätt val.

Den kanske viktigaste egenskapen är dock att den nästan blir osynlig i vattnet. Fiskar man mycket längst våra kuster eller i andra klara vatten eller om man fiskar efter väldigt skygga fiskar kan en osynlig tafs vara skillnaden mellan en lyckad fiskedag eller ett bompass.

Det råder dock delade meningar om hur stor inverkan tafsen egentligen har i det hela i dessa situationer, så här får man helt enkelt bilda sig sin egen uppfattning.  

Tafsens längd är ett ständigt debatterat ämne, hur lång tafs behöver man egentligen använda?

Det finns en rad fördelar med att välja en lite längre tafs, den främsta och viktigaste egenskapen är dock att man minimerar risken att fisken får in huvudlinan i munnen och biter av den.

En längre tafs påverkar dock både själva kastet då man inte kan veva upp draget lika nära spötoppen och vikten som man tillför betet. En bra riktlinje är att välja en tafs någonstans runt 10-15cm vid spinnfiske med lite mindre drag där man inte riktar in fisket efter gädda. Fiskar man riktat efter gädda med lite större drag finns det all anledning att gå upp i längd och använda tafsar som är 20-30cm långa.

Vid trollingfiske då man inte behöver tänka på kastlängden på samma sätt så finns det egentligen ingen anledning att välja en kortare tafs. Tafsar på 30cm och uppåt är att rekommendera här.  

När ståltafsen var det enda alternativet på marknaden var det vanligt att man inte använde tafs när man jiggfiskade efter exempelvis abborre. Utvecklingen har gått framåt och idag finns det flera alternativ på marknaden som är framtagna just för jiggfisket.

Det som är karaktäristiskt för dessa är främst att dem är väldigt följsamma och tunna. Detta beror främst på att man i så låg utsträckning som möjligt vill hämma jiggens rörelse i vattnet. Många tafsar framtagna för jiggfiske saknar även den klassiska haken. I stället har man en typ av hake där man trär i och ur betet. Detta medför att man snabbt och enkelt kan byta jigg samtidigt som vikten på tafsen minimeras. 

Med de alternativ som finns på marknaden idag så är det svårt att hitta en anledning att fiska utan tafs vid jiggfiske och istället riskera att gäddor och gösar simmar runt med drag i munnen för att dem biter av linan. 

Dagens tafsar är både pålitliga och prisvärda, varför skulle man då välja att knyta sina egna tafsar undrar du?
Den främsta anledningen är flexibiliteten och kanske en liten dos av perfektionism.

Knyter du dina egna tafsar så kan du dels välja exakt vilken längd du vill ha på dina tafsar, dels välja vilken typ av hakar och lekande du vill använda.

En annan fördel är att man kan säkerställa att tafsen är av högsta möjliga kvalité. Har du bundit din tafs själv kan du inte skylla på någon annan än dig själv ifall tafsen skulle gå sönder i en crimps eller liknande. 

Du hittar alla typer av material du behöver för att knyta egna tafsar här.
Tillbehör så som crimps och tänger hittar du här.

Vilken fiskeknut du ska använda för att knyta fast din tafs i huvudlinan beror på vilken typ av huvudlina du använder. En grinnerknut är ett bra val om du använder flätlina medans en betesknut är ett alternativ om du använder nylonlin.